Kroppen tvättas och kläs i en vit svepdräkt som är lika för alla. Det symboliserar allas likvärdighet inför döden. Svepdräkten har inga fickor för att understryka att man inte kan ta med sig något från denna värld. Om den döde är en man lägger man en bönesjal runt axlarna och klipper bort hörntofsarna eftersom sjalen inte längre ska användas för religiösa ändamål.
Kistan får inte innehålla någonting av metall som till exempel skruvar, gångjärn och beslag. På en begravningsbyrå finns det information om vilka kistor som är anpassade för de judiska önskemålen, så det behöver man inte ta redan på själv. När kistan förs till begravningsceremonin ska den vara täckt av ett bårtäcke med en Davidsstjärna på.
Gravplatsen
Det är vanligt att man har egna judiska kyrkogårdar. De finns på flera håll i landet. Alternativt kan det finnas egna judiska kvarter på de allmänna kyrkogårdarna. En begravningsbyrå stockholm har förteckning över var de judiska gravplatserna finns.
Enligt den judiska traditionen får varje grav endast innehålla en person. Gravplatsen är för evigt så det får inte vara en begagnad plats där något varit begravd tidigare.
När kistan sänks ner i graven tas bårtäcket bort och man lägger på tre skovlar jord som är en symbolhandling för att de anhöriga skottar igen graven som en sista kärlekshandling till den döde. Det händer att man skottar igen hela graven tillsammans, men minst tre skovlar måste det vara. När begravningen är över betraktas platsen som helig mark och får inte beträdas. Man reser ingen sten utan lägger vanliga stenar på platsen helt i linje med den enkelheten i begravningsceremonin.